Svensk ost på frammarsch

Det våras för svensk ost! Vid höstens ost - VM i Bergamo i Italien tog Sverige inte mindre än fyra medaljer. I takt med framgångarna växer också svenskarnas nyfikenhet på den inhemska ostkulturen.

En mängd mindre mejerier har på senare år utvecklat och berikat den svenska ostkulturen – vilket framgångarna på VM är ett tydligt bevis för.

– Utfallet av medaljer vid VM de senaste åren är ett bra bevis på att de småskaliga gårdsmejerierna är innovativa och kvalitetsmedvetna. Och jag tror nog att svenskarna uppskattar sina ostar, men branschen måste bli bättre på lyfta fram det unika med just våra ostar och smaker, menar Martin Ragnar, grundare av Ostmanifestet och författare till böcker om svensk ostkultur.

Almnäs Bruk AB vann med sin ost Almnäs Tegel guld  under ost-VM. Thomas Berglund, vd på Almnäs Bruk, håller med Martin Ragnar. Han talar om ett växande intresse för svensk och nordisk ost under de senaste åren. Nu är det tid för branschen att ta nästa steg.

– Jag tror att det finns en parallell med svensk och nordisk ost till det nordiska köket som har varit oerhört framgångsrikt med kockar som vunnit priser och restauranger som fått internationellt erkännande. Vi har inte kommit lika långt med våra ostar ännu, folk vet i allmänhet inte vilka bra ostar vi har. Vi hantverksmässiga tillverkare måste bli bättre på att berätta vad vid gör.

Medaljer i Ost-VM

I år deltog över 3500 ostar i World Cheese Awards. Från Sverige tog Jürss mejeri i Hälleforsnäs hem två bronsmedaljer, dels för Sörmlands ädel och dels för Granbarksost. Det blev även ett brons till Ängsholmens Gårdsmejeri i Harbo för sin Eldost på ko- och buffelmjölk.

För ysteriet på Almnäs Bruk från Hjo blev det alltså en medalj av ädlaste valör.

– Vi är väldigt stolta över vår ost och vi ser medaljen som ett kvitto på att vi gör något bra. Vi får vårt arbete värderat, vi som arbetar på ysteriet och de som arbetar med att mjölka korna, säger Thomas Berglund.

Svenska ostens potential

För Almnäs Bruk är historiken och traditionerna viktiga för produkterna. Almnäs omnämns redan på 1200-talet och osttillverkningen startade på 1830-talet. Tradition är annars kanske inte det som utmärker svensk osttillverkning, åtminstone inte jämfört med många av de större och mer etablerade osttillverkarna på kontinenten.

Det behöver dock inte enbart vara en nackdel, menar Thomas Berglund.

– I Sverige är vi inte tyngda av tradition. Hantverksmässig ystning har nästan varit utrotad i Sverige. Om man jämför med Schweiz så finns det där en helt annan infrastruktur än i Sverige med adekvat utbildning och rådgivning för ystare. Där har vi ett jättearbete framför oss, men det är kul. Potentialen finns ju.

Det är något som Martin Ragnar stämmer in i. Potentialen finns och nu gäller det bara att ta tillvara den och få ut budskapet om den svenska ostkulturens bredd och kvalitet. En viktig pusselbit är att få till ett bättre samarbete mellan stormejerierna och gårdsmejerierna.

– Jag tänker att det kanske kan bli som med svenskt öl, där de större bryggerierna tar till sig av mikrobryggeriernas känsla för trender och hur de driver utveckling. Dit har inte stormejerierna kommit ännu, men fältet ligger öppet, säger Martin Ragnar och avslutar:

– Vi är det land i världen med störst antal hårdostar, men vi har en självförsörjning på ost på under 50 procent. Så nu måste alla aktörer tänka till och ta ett gemensamt steg framåt. För med världens bästa mjölkråvara ska vi ha en ostkultur som vi kan vara stolta över. Som vi kan leva på, skapa upplevelser för besökare med och exportera.