Gå till innehåll
Smaka Sverige logotyp, länk till startsidan.
Kokta kräftor.

Salta kokta kräftor med smak av dill. Foto: Pixabay

Nyhet

Publicerades

Kräfttider

Kräftskivan är en högtid som är starkt förknippad med svensk identitet. Det är en månghundraårig tradition att fiska och äta sötvattenkräftor. Augusti månad är inledningen på kräftans tid. I många hem förbereds det för fest där kräftan står i centrum.

Många seder som finns idag har hämtats från kontinenten. Inspiration till kräftätandet skedde redan under 1600-talet. Det var de högre stånden som anammade kräftorna. Första gången som det skrivs om kräftor är när kung Erik XIV kräver att fogden på Nyköpingshus ska införskaffa så många kräftor som möjligt till hans syster Annas bröllop. Årtalet är 1562. Kungen odlade redan då kräftor i de vattenfyllda vallgravarna runt Kalmar slott.

Kunglig råvara blir folklig

På denna tid åts kräftorna som en huvudingrediens i olika sorters färser och stuvningar. Exempel ur Kajsa Wargs kokbok från 1700-talet är kräftkaka, kräftkorv och stuvade rudor med kräftstjärtar. Under 1800-talet började man koka och äta kräftorna som vi gör idag. Kräftorna kokas för att sedan svalna av i sitt eget spad med kvistar av krondill. Festen uppstod i samband med kräftfisket och adeln tog farväl av sommaren och välkomnade hösten med en så kallad kräftsup. Det var först 1930 som uttrycket kräftskiva dök upp för första gången och spreds till stora delar av befolkningen.

Efter att kräftan blev folklig och konsumtionen ökade begränsades fisket genom lag. Myndigheterna införde ett förbud mot kräftfiske mellan 1 november och 8 augusti. 1982 ändrades tidpunkten för kräftfisket till den första onsdagen i augusti och 1994 togs förbudet mot kräftfiske helt bort. Traditionen med kräftpremiär har vuxit sig stark under åren och många har sitt kräftkalas under augusti månad.

Flodkräfta vs signalkräfta i korthet

I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor; flodkräfta och signalkräfta. Flodkräftan är en inhemsk art och den är idag rödlistad och akut hotad. Nordamerikanska signalkräftan planterades in under 1960-talet i ett försök att ersätta kräftpestdrabbade flodkräftor. Det var inte då känt att signalkräftor är bärare av kräftpest, men att de själva tål sjukdomen. Flodkräftor dör däremot om de smittas. De båda sorterna är mycket lika varandra både till storlek och utseende. Några skillnader är att signalkräftan har ljusa fläckar i tumgreppet och en rad små taggar mellan huvud och ryggsköld.

Förutom sötvattenkräftan finns även havskräftan. På västkusten är den vanlig på kräftskivan. Här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. finns mer information om just havskräftan.

Kräftan i centrum på skivan

Vanliga inslag på en kräftskiva är lustiga hattar, lanternor, kräftpynt, sånghäften och såklart massor av mat och dryck. Förutom kräftan som självklart står i centrum fyller vi gärna på borden med pajer, baguetter, knäckebröd, kryddad ost, aioli, salladsskålar och plockmat. Festen brukar pågå långt inpå småtimmarna med många glada skratt, sköna sånger och goda samtal. Kräftskivan är en festdag som är starkt förknippad med svensk identitet.

Källor: