En traditionell svensk maltdryck med en historia som sträcker sig tillbaka ända till medeltiden.
Innehåll
En traditionell svagdricka bryggs på krossad malt, humle, vatten och jäst. Drycken smaksätts sedan med sockerkulör och sackarin samt i vissa fall med sirap. Smaken beskrivs ofta som en blandning mellan sockerdricka och mörk öl. Drycken har en mörk färg och låg alkoholhalt, vanligtvis omkring 0,8 procent.
Processen
Svagdrickan jäses vid en förhållandevis hög temperatur, vilket gör den till en överjäst dryck. Den är också opastöriserad och bryggs på krossad malt.
Geografisk koppling
Från början var svagdrickan en klassisk europeisk vardagsdryck som dracks runtom i hela Europa. När den kom till Sverige blev den även här en klassisk måltidsdryck, särskilt i södra Sverige. Idag dricker svenskarna svagdricka främst vid jul, som ett komplement till julmusten.
Historia
Svagdrickans historia sträcker sig långt tillbaka, ända till medeltiden. Det var kort efter att människan börjat odla spannmål som man började använda spannmålet till ölbrygd, och det kom att bli en basvara som konsumerades i stora mängder. Under senare delen av 1100-talet började man odla humle i Sverige vilket medförde en förändring i smaksättningen av ölet. Humle blev den viktigaste kryddan som smaksättare till öl istället för pors som innan dess gav smak till ölen. Svagdrickan är nära besläktat med det traditionella svensk-ölet, i form av att den bryggdes på samma sätt samt smaksattes med humle, och blev med tiden en vanlig måltidsdryck. Många bryggde även svagdricka på enbär eller enris istället för malt. Det som skiljde svagdrickan från svensk-ölet var framför allt alkoholhalten och smaksättningen. Svagdrickan hade en betydligt lägre alkoholhalt och smaksattes med socker eller sirap, vilket skapade den sötma som kännetecknar svagdrickan än idag. I början av 1900-talet var konsumtionen av svagdricka stor och det fanns lokala bryggerier runt om i landet. Drickan konsumerades som mest under slåttern på sommaren samt vid högtider som jul och påsk. I södra Sverige var svagdrickan särskilt populär, då det var en vanlig måltidsdryck som ofta blandades annan dryck så skallad drickablandning. Ölsupa kallades den drickablandning där man blandade kokt svagdricka med brödbitar eller gröt, och blandade man varm svagdricka med mjölk fick man ölost.
