Havre har odlats mycket länge i Sverige. Under 1800-talet var det den största spannmålsgrödan, men användes framför allt till foder. Idag används havreprodukter bland annat som ersättning för mejeriprodukter.
Beskrivning
Havre (Avena sativa) kan utseendemässigt delas in efter färg på kornen och i olika former beroende på vippans utseende. Havre benämns som svarthavre om kornen är mörka och vithavre om kornen är ljusa. Det finns havre utan skal men den har nästan aldrig odlats. En kompaktare form av havre, kubbhavren har funnits i odling i liten omfattning. Havre odlas uteslutande på våren.
Sorter
Havre var den största spannmålsgrödan under 1800-talet men användes mest till foder. Av alla de lanthavresorterna som växtförädlarna samlade in under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet finns bara en bråkdel bevarat. En del användes i vidare förädling och de tidiga förädlade sorterna är idag att betrakta som traditionella även om en del av dessa sorter också korsades med främst tyska havresorter. Inga av de havresorterna som idag finns på genbanken har någon dokumentation över skillnader avseende mathavre och foderhavre. Användningen hade länge varit främst för foder och följden av detta kan vara att kvaliteter som tidigare funnits avseende mjöl och gryn försvunnit.
Geografisk utbredning
Främst har havre odlats i områden med högre nederbörd där korn har klarat sig sämre, som i Västsverige och då främst Bohuslän och Värmland.
Traditionellt har man odlat svarthavre på södra Sveriges östsida och Mälardalen och vithavre i de sydvästra, västra och nordliga delarna av landet. Havre odlades inte norr om Sundsvall. Under 1800-talets slut drabbades de områden där svarthavren odlades av stora sjukdomsangrepp och man bytte därefter ut sina gamla sorter mot nya förädlade som oftast var vithavre. Detta kan ha bidragit till att svarthavren minskade i omfattning. Idag odlas väldigt lite svarthavre.
Odlingshistoria
Havre, som började odlas runt 1000 år före vår tidräknings början, var i allmänhet en marginell gröda före 1700-talet och användes då främst till mat. Under 1700-talet blev havre en viktig exportgröda. Då användes havre till foder för det stora antalet hästar som behövdes under den tidiga industrialiseringen i England. På 1800-talet minskade exporten men då behövdes havren till hästarna i Sverige. Under 1800-talet var havre vår största gröda men bara en liten del användes till mat.
Traditionell användning
Innan 1700-talet utnyttjades havre på ungefär samma sätt som korn i de områden där korn var svårt att odla. Tidigare var havre vanligt även som krossgryn. Dessa behövde blötläggas innan man kunde koka gröt på dem. Havregryn började att ångpreparerats runt år 1900.
En produkt av havre är skrädmjöl. Idag avser detta en produkt av rostad, skalad och siktad havre och görs i Stöpafors kvarn i Värmland. Processen där har pågått sedan kvarnen byggdes år 1917. Tekniken är med all sannolikhet betydligt äldre. Begreppet att skräda mjöl handlar egentligen inte om havre utan har med att skala kornen innan malning eller att sikta mjöl. Skräda betyder att skilja ut. Att man också rostar havren kan ursprungligen ha att göra med att den då blev enklare att skala.
Nytt framtida bruk
Idag används havren mest till foder men inte alls i samma omfattning som korn och vete. Havre har också fått nya användningsområden då man använder den för framställning av mjölkliknande produkter avsedda för de som inte tål mjölk. Havre är en traditionell gröda som också har utvecklingspotential och skulle kunna användas mer.
