Moroten är kanske vår mest populära rotfrukt vid sidan av potatisen, och kan odlas i hela landet.
Beskrivning
Moroten (Daucus carota) har två ursprung. En östlig typ med färgade rötter i rött, orange och lila samt en mer västlig med gula och vita rötter. Det finns också flera hybrider dem emellan. Den östliga uppstod i området kring Afghanistan. Den västliga är av mer osäkert ursprung.
Sorter
På 1800-talet finns ett relativt stort sortiment av morot men inga svenska sorter. Vanliga sorter var bland annat ”Altringham”, ”Amsterdam”, ”Belgiska vita” eller ”Flakkeer”. Sorterna var snarare stammar och beskrivs utifrån utseende. Men som sådana finns de ofta väl beskrivna i bland annat Vilmorin. Många namn finns kvar idag.
I södra Sverige är det inte ovanligt med vild morot av samma art, men det finns inga belägg för att dessa har domesticerats eller korsats med de odlade sorterna. Det stora utbudet av sorter under 1800-talet tyder på att man var van vid att köpa frön.
Historia
Morot fanns i Europa på 1300-talet. Först kom den östliga varianten. Den västliga blev dock dominerande fram till 1600-talet, då holländarna tog fram den mer typiska orangea moroten.. Petter Lundberg nämner år 1776 att det fanns tre typer av morot. De långa röda holländska, De röda hornska och de gula leidiska. En period runt år 1900 odlades morot till foder. Men denna odling fick aldrig något stort genomslag.
Traditionell användning
Rötterna har använts för mat men även som foder och har då ansetts ge bra mjölk. Äts både som råkost, ofta rivna, och kokta. Kan också rivas och bakas i ugn som morotslåda. Morot har även syrats och syltats, samt använts i bröd och bakverk. Pressad morotsjuice är populärt.
