Pepparrot är en mycket gammal kulturväxt som används för att krydda kött och fisk.
Beskrivning
Pepparrot (Armoracia rusticana) är en flerårig växt som har sitt ursprung i mellanöstern. Pepparroten är vanligt förekommande i gamla trädgårdar i södra Sverige men växer även vilt. Växten blommar mycket sällan på våra breddgrader. Roten är skarp i smaken då den innehåller en del liknande ämnen som senap innehåller.
Pepparroten kan växa till över en meters höjd. Växten har en stor bladrosett, där de nedre bladen är stora (30–50 cm), gröna och tungformade med långa bladskaft. På stjälken finns också mindre, kortskaftade stjälkblad.
Den har vita, cirka 1 cm vida blommor, som sitter på greniga blomställningar i toppen av växten.
Roten är kraftig, knölig, och grön- till gulaktig i färgen. Den innehåller en senapsoljeglykosid som lätt frigörs när man exempelvis river den. Den frigjorda senapsoljan är både skarp och flyktig och retar tårarna.
Historia
Som kulturväxt har pepparroten en lång historia, och odlingar av pepparrot är kända sedan medeltiden. Den omnämns i Norden i början av 1300-talet. I Sverige är Enköping (tidigare) och Fjärås (numera) kända för sin pepparrotsodling.
I Enköping går troligtvis odlingen tillbaka till 1600-talet, även om den blev känd som "Pepparrotsstaden" först under 1800-talet. År 1865 odlades pepparrot på ungefär 75 tunnland, med en årlig skörd på cirka 30 ton.
Vid 1900-talets början etablerades odling i Fjärås och omgivande delar av norra Halland. På 1920-talet tog Fjärås över som producent av svensk pepparrot. Odlingen i Sverige bedrivs numera av cirka 110 odlare, på ungefär 100 hektar.
Traditionell användning
Används som krydda till kött och fisk.
