Kronärtskockans knoppar betraktas som en delikatess och äts oftast kokta med smör.
Beskrivning
Kronärtskockan är en korgblomstrig växt och släkt med tistlarna. Man skiljer på taggiga och tagglösa kronärtskockor. Det är blommans köttiga holkfjäll och blombottnen man äter. Blommorna är ovanligt stora, med 12–15 cm i genomskärning. Skörden måste ske strax innan blomman slår ut.
Sorter
En äldre sort som fortfarande finns är ”Green Globe” vilket egentligen betyder just grön kronärtskocka. En sticklingsförökad sort som finns att få tag på idag är ”Herrgård”.
Mognadstid
Kronärtskockan är flerårig. På de flesta håll i Europa driver man upp kronärtskocka via frön. Första året bildar växten en bladrosett för att under år två gå upp i blom. För odling under vår korta vegetationsperiod i Sverige har man istället tagit sticklingar av växten och på så sätt förökat växten vegetativt.
Historia
Kronärtskockan (Cynara cardunculus) har odlats sedan romartiden. Under 1400-talet blev kronärtskockan allmänt känd i Italien och har sedan dess varit ett viktigt inslag i deras matkultur. I Sverige odlade Rudbäck d.ä. kronärtskockan i Uppsala Botaniska trädgård på 1600-talet.
Traditionell användning
Blommans köttiga holkfjäll äts med smör eller vinägrettsås. Blombotten används kokt som den är eller som gratängbotten. Skott från rötterna kan också drivas och blekas. Dessa äts vanligen kokta och kallas då kardon.
