Smaka Sverige logotyp, länk till startsidan.

Brännässla

Brännässla

Brännässla en näringsrik ört. Foto: Pixabay

Kategori

Örter och övriga köksväxter

I produktion sedan

Medeltiden

Brännässlan är en älskad och hatad växt. Den betraktas ofta som ett elakt ogräs, men är också en av våra trädgårdars nyttigaste örter. Historiskt har den använts till mat, djurfoder, inom folkmedicin, samt till att väva och färga tyg.

Beskrivning

Brännässla Urtíca dioíca är en flerårig ört som växer vild på kväverik jord. Den blir cirka en meter hög. Nässlan har underjordiska utlöpare och växer därför ofta i stora bestånd.

Nässlan hör till våra allra nyttigaste och näringsrikaste växter. Den innehåller bland annat vitamin A, B1, B2, B6, folacin, C och E, järn och kalcium. För att få ha sina nyttigheter ifred har blad och stjälk vanligen brännhår innehållande acetylkolin, histamin och myrsyra. Brännämnena förstörs om man torkar eller kokar växten.

Stjälken är rak och kantig. De mattgröna bladen är äggformat spetsiga med sågad kant. Brännässlans han- och honplantor har båda små och oansenliga grönaktiga blommor som sitter i axlika blomställningar.

Brännässlan förekommer på kulturpåverkad kväverik mark i hela Sverige.

Sorter

Släktet Urtica har minst 30 arter och förekommer i stora delar av världen. I Sverige förekommer bland andra etternässlan (Urtica urens) som är ettårig, lägre, och som brännässlan lätt kan förväxlas med.

Mognadstid

För användning i mat plockas brännässlan med fördel på våren när plantorna är späda.

Historia

Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus pantrum år 1658. Arten är dock känd sedan medeltiden.

En nässelgård, eller nättelgård, ingick liksom en kryddgård till gårdsbruket i äldre tider. Den näringsrika nässlan användes i mat och torkade nässlor gavs till djuren som närande vinterfoder. Som läkemedelsväxt tillskrevs nässlan allmänt renande och stärkande egenskaper och har inom folkmedicinen använts mot skörbjugg, lungsot, hosta och håravfall. Den har även använts istället för lin för vävning och för växtfärgning. Fram till början av 1700-talet tillverkade man så kallat nätteltyg.

Traditionell användning

De späda nässelskotten plockas tidig vår för att göra nässelsoppa. Nässlorna sköljs och förvälls. Soppan kan smaksättas med körvel eller gräslök. Nässelsoppan serveras ofta med kokta ägghalvor.

Nässelte har använts genom historien och går att koka på både färska och torkade nässlor.

Förvälld brännässla kan även användas istället för spenat i gratänger, pesto, risotto och smoothies.

Uppdaterad

Boktips

  • ”Nya nässelboken” av Arne Arvidson, Bjärnums bokproduktion 2003
  • ”Brännässla – En älskad kulturväxt” av Sällskapet Nellorna, Robild Reportage 2013
  • "Nässlor - användbara till mycket mer än nässelsoppa" av Astrid Uddeholt, Uddeholt Förlag 2006