Sötlupin är en förädlad och ätlig variant av lupin. Sötlupin ska inte förväxlas med den giftiga och invasiva blomsterlupinen som växer i diken och trädgårdar.
Beskrivning
Bönorna från sötlupin är stora som ärtor och har ungefär samma proteinhalt som soja. Om den blötläggs och kokas kan den användas i matlagning, och den används också som djurfoder.
Odling
I Sverige är sötlupin en relativt ny gröda som fortfarande bara odlas på små arealer. År 2020 odlades sötlupin på ungefär 200 hektar. Under de senaste åren har 20-30 jordbruksföretag odlat sötlupin.
Växten har en positiv inverkan på jorden. Den angrips inte av de många växtsjukdomar som kan drabba bönor, men står sig dåligt i konkurrensen mot ogräs. Sötlupin har en kortare odlingssäsong än soja och hinner därför mogna även på kallare breddgrader. På samma sätt som soja kan den ta kväve direkt från luften, och behöver därför inte gödslas lika mycket.
Sötlupin är inte invasiv som blomsterlupinen och sprider sig därför inte.
Traditionell användning
I Sverige har lupinen inte använts historiskt, men i många andra länder finns en mångtusenårig tradition av olika ätbara lupinsorter. I medelhavsländerna är det vanligt att äta picklade lupinbönor som snacks.
Nutida användningsområden
Sötlupinens bönor kan användas i hummus, tempeh och falafel, i grytor och röror eller som snacks om de rostas eller läggs in i saltlag med lite syra. De kan också ersätta soja i foder.
