Lingon har haft en stor betydelse för den svenska kosten och det finns många maträtter som kräver sin lingonsylt. Bäret växer i stor mängd i nästan hela Sverige och beskrivs ibland som skogens röda guld.
Beskrivning
Lingon räknas som ett av de viktigaste svenska bären. Det är en vintergrön ljungväxt med små klocklika blommor och röda bär. Det är en härdig växt som ofta finns på näringsfattig hed- och skogsmark med lågt pH-värde. Växten uppskattar solljus och ger mest bär där träd inte skuggar plantorna.
I svenska dialekter kallas lingon bland annat för kröser, lingbär, rödbär, tysling och tytbär.
Sorter
Det finns fyra sorters lingon att odla; Sussi, Sanna, Ida och Linnea. Men merparten av bären skördas från vildväxande bestånd.
Mognadstid
Bären mognar i början av september och säsongen sträcker sig in i mitten av oktober.
Historia
I början av 1900-talet rådde det en lingonrush i Sverige och bärplockare kunde få bra betalt för lingonen. Det var den stora efterfrågan på lingon i Tyskland och nya transportmöjligheter via järnväg som ledde till den ökade handeln. Samtidigt började användningen av redskap för att repa bären utvecklades.
Traditionell användning
Lingon används som rårörda eller kokade med socker till sylt eller gelé, men även till saft och dricka, i bröd, bakverk och efterrätter.
Eftersom lingon är relativt hårda och innehåller ett naturligt konserveringsmedel, bensoensyra, kan de lagras under lång tid. Innan sockret blev en stapelvara i svenska hushåll konserverade man lingonen i burkar som fylldes med vatten, så kallade vattenlingon.
