Vad behöver det svenska fäbodbruket för att kunna utvecklas, väcka intresse hos allmänheten och underlätta för generationsskifte? En kartläggning gjord på uppdrag av Jordbruksverket visar behoven hos det svenska fäbodbruket och lämnar förslag på handlingsplaner för att ta itu med de största identifierade utmaningarna.
Fäbodbruket var förr en livsnödvändig förutsättning för jordbruket i delar av Sverige. För att utöka betesmarken flyttades betesdjuren sommartid till fäboden där de kunde livnära sig på skogsbete. Fäbodarna valdes med omsorg, med tillgång till bete, slåtter och färskt vatten.
Fäbodbruket kan även idag ses som ett komplement till ett småskaligt gårdsbruk i skogs- eller fjällbygd, men under det senaste seklet har småjordbruken minskat. Fäbodbruk återfinns numera främst i de mellansvenska skogsbygderna och i det södra fjällområdet - Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län. Det finns aktiva fäbodbrukare även i Västernorrland och övre delarna av Norrland.
Jordbruksverket har gett i uppdrag att kartlägga det svenska fäbodbruket som bland annat ska beakta hur traditionell kunskap kring småskalig matkultur, traditionella växter och husdjursraser inom fäbodbruk och kulturmiljöer kan bevaras och utvecklas.
Rapport och handlingsplan
Rapporten presenterar förslag för fortsatt utveckling av svenskt fäbodbruk. Sammanfattningsvis är de stora framtidsfrågorna myndigheters samordning och samarbete, att rovdjursförvaltning görs konkret och effektiv, att det fria fäbodbetet och rätten till gemensamt fritt bete bevaras och att fäbodmiljöer skyddas i kommunala översiktsplaner. Sist men inte minst väger verksamhetsnära företagarfrågor för en- och fåmansföretagare inom lantbrukssektorn tungt för en utveckling av den här branschen.
På längre sikt är målsättningen att med handlingsplanen som grund, skapa tillväxt och nya arbetstillfällen genom att det svenska fäbodbruket synliggörs och utvecklas i positiv riktning.
