Blodkorv på en bädd av kålsallad på en blå tallrik.

Vad sägs om blodkorv på tallriken? Foto: Pixabay.

Nygamla köttdetaljer på tallriken

Sedan långt tillbaka i tiden har innanmat varit en naturlig del av vår kost. Men under 90-talet försvann innanmaten mer och mer i Sverige, både på restauranger och i våra egna kök. Går det att få tillbaka innanmaten på menyn? Det skulle både klimatet och plånboken tjäna på.

Två nya rapporter från Jordbruksverket visar hur stor mängd kött, mjölk och biprodukter som inte blir mat. Det handlar om förluster på gård när grisar, nötkreatur och mjölk inte kan gå vidare i livsmedelskedjan, men också om hur inälvor och blod från slakten tas tillvara.

– Nästan hälften av de biprodukter från nötkreatur och grisar som hade kunnat bli mat blir inte det idag. Nästan inget blod tas tillvara vilket på ett år innebär lika mycket blod som hade räckt till 156 miljoner portioner blodpudding, säger Karin Lindow, livsmedelsagronom och projektledare för uppföljning av livsmedelsförluster på Jordbruksverket.

Det är en kostsam hantering för slakterierna att ta tillvara på blodet då efterfrågan idag är låg. Av blodet som blir över vid slakt går det mesta idag till biogas och i den blodpudding som finns i affären är blodet ofta importerat.

Nytänk behövs kring denna supermat

Inälvsmat och blod är både billigt och näringsrikt. Blod innehåller 25 gånger mer järn än en ryggbiff, men också mer protein. Men för att mer innanmat och blod ska hamna på våra tallrikar behöver det också smaka gott.

– Efterfrågan behöver öka och vi behöver våga testa nya recept och produkter. Vad sägs om tapas med kind eller hjärta, steka maten i talg, korv som innehåller lunga och njure eller mald lever i tacofärsen? Nu när matpriserna, räntorna och elpriset går upp kanske fler vill äta blodpudding och frågar efter svensk sådan? Genom att mer av produktionen blir mat så minskas matsvinnet, vilket gynnar både miljö och klimat, producenternas lönsamhet och landets livsmedelsförsörjning, säger Karin Lindow.