Våfflor görs av ägg, vetemjöl och mjölk eller grädde.
Likt traditioner i andra delar av världen, handlar många svenska traditioner om mat. Den 25 mars infaller vårfrudagen eller ”våffeldagen” som många kommit att kalla den. Det finns få stunder som känns så gemytliga som de då man gläds med andra runt nygräddade, frasiga våfflor vid en tidpunkt då våren står för dörren.
Som många andra traditioner har våffeldagen sina anor i religionen. Jungfru Marie bebådelsedag är en kristen högtid som firas till minne av att jungfru Maria fick veta att hon var havande. Därför infaller alltid denna dag 25:e mars, nio månader innan Jesu födelse. Dagen har uppmärksammats i kristna länder sedan 600-talet.
Ordet vårfru betyder jungfru. Vårfrudagen förvreds språkligt i många mellansvenska dialekter till vaferdagen, och både vaffel och vaffla var en äldre form av ordet våffla vilket har gett denna dag sin association just till våfflor.
Vårfrudagen har historiskt sett markerats i svenska bondesamhället av vårbrukets början. Firandet handlade om vårens ankomst och var ett tydligt sätt att markera övergången mellan vinter och vår.
Våfflor och våffeljärn har i någon form funnits sedan sena medeltiden i Grekland. De moderna våfflorna och våffeljärnen är ett arv från 1800-talets Belgien, Tyskland och Frankrike. Under den här tiden ansågs våfflan i det svenska bondesamhället vara ett lyxigt bakverk som inte åts till vardags.
Våffelsmeten består i grunden av mjöl, mjölk och smör, men ytterligare utveckling av våfflan har tillkommit då man gjort recepten mer komplexa eller lagt till andra tillbehör som gör dem matigare.
I Europa är belgiska våfflor mest kända. De är fyrkantiga och tjockare än våra traditionella svenska och har ofta djupa fyrkantiga skåror till skillnad från svenska våfflor som har tunnare inbuktningar som är mer stjärnformade. Tillbehören till belgiska våfflor brukar vara sirap, socker, frukt, choklad eller glass.
I Skandinavien är våfflan lätt och frasig. Det är i mångt och mycket just frasigheten som skiljer en våffla från en pannkaka. Vi äter helst våfflor med sylt och grädde som tillbehör.
Under den moderna våfflans tid växte även våffelstugor fram i Sverige som finns kvar än idag, där man efter en söndagspromenad kan sätta sig ner till en nygräddad våffla och dricka kaffe.
Gräddvåfflor: Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor ur Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755
Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt.
Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.
Till 15 laggar:
3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche
6 ½ dl vatten
1 ¾ dl smält smör
2 ägg
ca 5 dl vetemjöl