Gotlandsvete

Produktbeskrivning

Gotlandsvete är samlingsnamnet på en rad äldre vetesorter, borstvete, emmer, enkorn och spelt.

Emmer

Emmer är en korsning mellan enkorn och vildgräs och börjades odlas ca 6000 år f.kr. I
varje småax finns det två korn. Det finns både vit och svart emmer. Den vita sås på våren och den svarta på hösten.

Vit emmer, med sin goda smak, kan användas till smaksättare i bröd och bakverk
samt till gröt. Hela korn av vit emmer kan kokas och användas som ris till mat och
i sallader. Emmermjöl har svagt gluten vilket gör att man ofta blandar det med
spelt, lantvete eller annat vetemjöl. Det är lagom att 10–20 % av mjölet i en deg är
emmer.

Vit emmer har en högre proteinhalt och fetthalt än brödvete, men ett lägre
fiberinnehåll. Innehållet av antioxidanter, främst karotenoiden lutein, och mineraler
är också något högre.

Speltvete

Dinkel, spelt, dinkelvete, sandvete och gammelvete, kärt barn har många namn. Här
benämner vi denna spannmålssort som speltvete. Det är en vetesort som funnits i
Sverige i över 3000 år och tillhör familjen gräs. Spelt säljs som hel kärna, flinga, mannagryn och mjöl. Speltmjöl passar utmärkt till ljusa matbröd och andra bakverk och ganska ofta tillsammans med andra mjölsorter. Degen har mindre glutenstabilitet än de flesta andra vetesorter och klarar inte för hård bearbetning, därför blandas degen ofta med annat mjöl. Vid bakning behöver degen vara lösare/blötare än vad som annars är vanligt.

Vårspelt i helkorn kan användas som råris i matlagning, saffranspannkaka och liknande och i sallad. Den hela kärnan behöver vanligen koka ca 45 minuter.

Spelt skiljer sig från annat spannmål genom att den alltid skalas. Om mjöl från det
skalade speltkornet jämförs med annat vitt, siktat mjöl innehåller det lite fler
näringsämnen. Spelt har en smakrik, lite kryddig och nötaktig smak. Inkråmet brukar bli saftigt.

Historia

Under den tidiga järnåldern utvecklades ett extensivt spannmålsbaserat jordbruk i Skandinavien. Avtryck av sädeskorn i lerkärl, fynd av förkolnade sädeskorn och analys av pollen visar att de värmeälskande sädesslagen emmer, enkorn och spelt dominerade i de tidiga spannmålsodlingarna. När klimatet försämrades och temperaturerna sjönk minskade odlingen av dessa vetesorter på fastlandet för att slutligen helt upphöra. På Gotland, med sitt gynnsammare klimat, fortsatte man att odla de gamla spannmålssorterna. Dessa kom successivt att utveckla genetiska varianter anpassade till de gotländska jordarnas speciella förhållanden samt till öns klimat med mycket torra vårar, torra somrar och blöta höstar.

De gamla sorterna odlades ofta i tillsammans i ett blandsädesbruk vilket garanterade skördar även vid torka och på magrare marker. Blandsäden gav också mjöl till bröd med omvittnat god smak.

Det var dessa egenskaper som gjorde att de gamla spannmålssorterna kom att odlas in på 1960-talet. Då inleddes en systematisk insamling av sädeskorn av de gamla gotländska lantsorterna, bland annat i Ardre socken. Därmed räddades de gamla spannmålssorterna.

Sedan början av 2000-talet odlas de gamla vetesorterna åter i kommersiell skala för sina speciella egenskapers skull.