Rödbeta och mangold

Beskrivning

Beta (Beta vulgaris) finns i två former, dels som rotfrukt och dels som bladbeta. Rödbetans smak är kraftig och köttliknande.

Sorter

Få sorter av bladbetor nämns i de äldre frökatalogerna, där man hittar betor under kategorin Spenatväxter.

Sorterna i frökatalogerna från 1800-talet är beskrivande och det kan vara svårt att se skillnad på beskrivning och sortnamn. Betor är antingen långa, halvlånga eller runda. Egyptisk plattrund (egyptisk rund) är ett namn som ständigt återkommer och det finns fortfarande kvar i handeln. Varför den kallas egyptiskt finns inte förklarat. Sorter av gulbetor var svårt att hitta i trädgården på 1800-talet och man skilde ganska tydligt på foderbetor och rödbetor. Foderbetor kallades ibland för ranunkelbetor. Rödbetor är lätta att förvara över vintern och ger mycket frö som mognar i rimlig tid. Mer genuina svenska sorter finns inte.

Historia

Rödbetorna härstammar från Europa och främre orienten. Hur länge man odlat dem är osäkert men säker dokumentation finns från 1500-talet, då den även finns dokumenterad i Sverige.

Bladbetor (mangold och spenatbetor) har enligt uppgifter odlats sedan 500 f Kr och det finns säkra grekiska källor från 200-talet f Kr. Det är svårt att hitta källor som visar att den funnits i norra Europa före 1500-talet.

Traditionell användning

På 1800-talet började man med inläggningar av rödbetor. Blad av mangold används på samma sätt som spenat.