Lök

Beskrivning

Det finns många olika former av kepalök (Allium cepa). Idag delar man in dem i gul lök, schalottenlök, rödlök, silverlök, potatislök och syltlök. I äldre frökataloger och litteratur brukar ofta lök som förökas med frö sammanfattas under rubriken rödlök. Syltlök och den gula löken räknas alltså som varianter av rödlök. Schalottenlök och potatislök får ofta egen rubrik men man är inte så jättenoga med att skilja dessa löktyper åt. Potatislök nämns ibland under namnet Johannislök.

Sorter

Det finns inga traditionella svenska sorter av de fröförökade kepalökarna men det finns ett antal sortnamn som fanns på 1800-talet som finns kvar idag. Dessa var gemensamma för hela norra Europa. Sorterna har dock troligen blivit mindre variabla.

I Sverige har vi haft en tradition att odla potatislök och de har med all säkerhet varit vanliga i odling i hemträdgårdarna ända fram till våra dagar. Potatislöken förökas vegetativt och varje lök ger upphov till 5-7 nya lökar. Skillnaden mellan potatislök och schalottenlök kan närmast beskrivas som kulturell, och utgår från var de odlats. Potatislöken odlas i ett mer nordligt område från Ryssland till Norge. En del hävdar smakskillnader mellan potatislök och schalottenlök, men detta är inte belagt.

Potatislöken visar upp en rätt stor lokal anpassning och trivs inte så bra på breddgrader som skiljer sig från den växtplats där de hittades. Det finns ett stort antal lokala sorter som hittats i Fröuppropet och även tidigare.

Historia

Kepalök finns dokumenterat från drygt 3000 f Kr i Egypten och Kina. Därefter har de spridits över Europa och greker och romare skriver om flera olika typer av kepalök. Purjo finns i Europa från tidig medeltid. Troligen fanns de tidigt även i Norden.

Odling av kepalök har traditionellt skett i hemma trädgårdarna och i handelsträdgårdarna. Idag odlas mycket lök även på åkern.