Grönkål

Beskrivning

Grönkål (Brassica oleracea var. sabellica) har mörkt gröna eller blågröna, krusiga blad på utdragna stänglar. Den har en tydlig kålsmak och är rik på fibrer, järn, C-vitamin, A-vitamin och lutein.

Grönkålen är den kåltyp som står den vilda kålen närmast. Den är vinterhärdig och kan stå ute i snön och skördas efter behov. Kålsmaken blir mildare om kålen skördas efter att den blivit frostbiten. Då omvandlas kolhydraterna till socker och kålen får fylligare smak.

Historia

Grönkål är en mycket gammal kulturväxt. Man vet att grönkål fanns i Sverige redan på 1300-talet och att den förmodligen infördes i landet betydligt tidigare. Redan på 1300-talet talade man om kålgårdar som var vanliga både på landet och inne i städerna. (Kålgård var en vanlig beteckning på grönsaksodling.)

Vitkålen fördes in i landet betydligt senare. Svensk rödkålstradition är av ännu yngre datum.

Traditionell användning

I Halland finns en särskilt stark tradition kring grönkålen, och den har bland annat en given plats på halländska julbord i form av så kallad långkål. På 1800-talet sökte sig många fattiga hallänningar till Nordtyskland för att arbeta. När de återvände tog de populära matvanor med sig. Det har därför spekulerats kring möjligheten att det var hallänningar som varit i tjänst i norra Tyskland som förde med sig intresset för grönkålen tillbaka hem.

Under 2010-talet blev grönkålen trendig i New York. Trenden kom till Stockholm runt 2014 och spreds vidare över Sverige. Idag används grönkålen i många recept, smoothies med mera.