Pitepalt
Pitepalt med smör och lingon. Foto: Mostphotos
I produktion sedan
Förhistorisk tid
Pitepalt är en kokt vitgrå rund klump, gjord på råriven potatis och mjöl med rimmat fläsk inuti. Palt äts i hela norra Sverige där Piteå blivit ett centrum för den här mattraditionen.
Innehåll/ingredienser
Pitepalt innehåller potatis, gärna mandelpotatis, vetemjöl och kornmjöl, rimmat fläsk, ibland färskt fläsk, och salt.
Tillagningsmetod och tillbehör
Pitepalt görs på så många olika sätt. Grunden är rå potatis, men i vissa recept används även riven kokt potatis för att få en luftigare konsistens. Relationen vete- och kornmjöl kan också variera. Potatisen rivs och vätskan kläms ur för att få mindre kompakta paltar. Den rivna potatisen blandas med mjöl och salt till en lös smet. Den ska dock inte vara lösare än att det går att rulla smeten i händerna till en boll, något mindre än en tennisboll. Traditionellt fylls bollen med små fläsktärningar som trycks in i mitten av degen för att sedan rullas till en boll igen. Men pitepalt kan även fyllas med annat som köttfärs, lever eller fisk. Bollen sänks ner i sjudande vatten där den får ligga i uppemot en timme. Bollarna är i regel färdiga att ätas när de flyter upp.
Traditionella tillbehör är smör och lingon. Till detta rekommenderas vanligen ett glas kall mjölk.
Geografisk utbredning/ koppling till platsen
Att just Piteå kopplas samman med palt förklaras med att unga män från Piteå vid förra sekelskiftet reste runt bland olika arbetsplatser i landet och då hade med sig palt i sin packning. En annan förklaring är att det är en slagkraftig aliteration som satt sig. Det är oklart när kopplingen mellan Piteå och palt fick fäste, men 1958 skriver Birger Vikström att Piteå med omnejd är ”den äkta och ofördärvade paltens stamort här på jorden”.
I Öjeby utanför Piteå finns också Sveriges enda paltzeria. Det är en restaurang helt inriktad på att servera olika varianter av pitepalt, vilket man gjort här sedan 1980-talet.
I Piteå grundades även Paltakademin hösten 1995. Paltens dag firas den 13 juli.
Historia kopplat till matkultur/ tradition
Vanlig palt är mjöl eller gryn som kokats till en degklump. Det har ätits sedan förhistorisk tid. Inom litteraturen nämns palt i denna betydelse första gången av Andreas Sparman, senare adlad till Palmcron, i Sundhetzens speghel från 1642. Inblandningen av potatis lär ha skett senare.
Palt var en rätt som förr åts över hela landet. Under 1800-talet blev den mindre populär i södra Sverige, med undantag för kroppkakorna, men i Nordsverige behöll den sin status och popularitet.
De ljusa sommarnätterna uppe norr anses också göra att kvaliteten på potatis här blir särskilt bra. Eftersom palt var lätt att bära med sig, lätt att laga, hade lång hållbarhet och var mättande blev den populär bland skogsarbetare. I södra Norrland gör man en liknande rätt som här kallas kams. Gränsen för namnbytet sägs gå någonstans mellan Umeå och Örnsköldsvik. Palt och kams har i sin tur en motsvarighet i de kroppkakor som äts längre söderut i landet. Även om de är snarlika lyfts skillnader emellanåt fram. där kroppkakor brukar sägas vara något vara något mindre till storlek än Pitepalt och dessutom kryddas med kryddpeppar.