Nävgröt

Innehåll/ingredienser

Skrädmjöl är den viktigaste ingrediensen i nävgröt. Mjölet görs av rostad, skalad och mald havre. Havren som används till skrädmjöl ska ha jämnstora korn för att få en jämn rostning. Genom rostningen får mjölet en nötaktig smak. Havren mals i speciella stenkvarnar och siktas till ett fint mjöl. Namnet skrädmjöl kommer av att havren skräds, skalas, efter rostningen. Skrädmjöl är ett fullkornsmjöl rikt på protein, fibrer, vitaminer och mineraler.

Tillagningsmetod och tillbehör

Vid tillagning av nävgröt hälls skrädmjöl ner i en kastrull med kokande saltat vatten. Därefter trycker man försiktigt ner mjölet utan att röra om. Efter det stängs värmen av och kastrullen får stå med locket på i tio minuter tills allt vatten ångat igenom mjölet. Slutligen rör man om gröten och serverar den med fläsk och lingonsylt till.

Geografisk utbredning/koppling till platsen

Nävgröt är förknippat med finnbygder i Härjedalen, Hälsingland och Dalarna. men främst i Värmland är traditionen fortfarande levande. I delar av Värmland var havre under många hundra år det dominerande sädesslaget, vilket också odlades av de skogsfinska bönderna. Havren mognar sent på hösten och för att undvika att den blev möglig började man rosta havren i vedeldade ugnar. Detta bidrog också till att havren blev mer hållbar.

Vid mitten av 1800-talet byggdes speciella kvarnar för rostning, skalning och malning av havre på flera håll i Värmland och ett par av dessa kvarnar är i bruk än idag. I just Värmländska Torsby bildades 2006 Nävgrötsakademin för att bevara traditionen och kunskapen om rätten till eftervärlden.

Historia kopplat till matkultur/ tradition

Gröt har genom århundraden varit en vardaglig basmat över hela landet. Under medeltiden ökade grötens betydelse i och med att de vattendrivna kvarnarna ökade i antal. Just nävgröt är starkt förknippat med svedjebruk och den finska invandringen under 1500- och 1600-talet. Nävgröt omnämns också som motti från finskans mutti, som betyder stång. Den rätt som på finska mest motsvarar motti är ”talkkuna”, som är känt i Finland sedan 1000-talet. I äldre beskrivningar berättas om hur kolare eller timmerhuggare rullade nävgröten avlång mot byxbenet för att sedan doppas i fläskflott eller i sillspad. Rätten ansågs närande och bra för de med tyngre kroppsarbete. Det påstås att gröten skulle vara så stadig att den kunde träs över yxskaftet och bäras över axeln som färdkost.

Övrigt

Nävgrötens dag firas den 10 september.