Gotlandssenap

Produktbeskrivning

Senapspasta beredd av senapsfrön odlade på Gotland, vinäger, socker, salt, matolja, sirap.

Historia

Den vanligaste senapsväxten är svartsenapen, Brassica nigra, en växt som genom långvarig odling spridit sig i så gott som hela Europa liksom i andra världsdelar. Den är en ettårig ört med pardelade blad, gula blommor och mellan fröna något insnörda skidor. Fröna är trinda, svarta eller mörkbruna. Svartsenap har framförallt odlats i södra Sverige. Även gul senap, Sinapis alba, som är en gammal kulturväxt från medelhavstrakterna. Den är en saftig, ettårig ört medljusgula blommor och utstående, grov-håriga skidor. Fröna, som är något större än de förstnämnda arterna, är gula, varför det latinska namnet vitsenap är vilseledande. Den användes ungefär som svartsenap och ofta i blandning med den.

Senapsfrön samt olja och pasta från pressade och malda senapsfrön har i långa tider använts som läkemedel. Som exempel kan nämnas att senap användes för att avvänja spädbarn från att amma (1649). Från 1600-talet finns också speciella senapskvarnar omnämnda (1).

På Gotland har det odlats senap under lång tid. Många gotlänningar gjorde senap efter egna recept som gått i arv i generationer. Recepten var väl bevarade familjehemligheter.

Under mitten av 1800-talet började det tillverkas senap som såldes på burk. Senapen exporterades till bland annat Ryssland.

Under en period på 1900-talet upphörde den gotländska senapsodlingen. Odlingen återupptogs under 1990-talet. Det var blad annat behovet av gotländskt senapsfrö för framställning av Gotlandssenap som var en av orsakerna till det förnyade intresset för senapsodling.

Det har funnits många senapstillverkare på Gotland. Många annonserade friskt i dagspressen. Ett exempel är handlaren Karl Ferm som fick 3:e pris för sin senap vid Stockholmsutställningen 1897. Ferms senap annonserades därefter ut som ”prisbelönt senap”.