Blodpudding

Blodpudding är nära besläktad med blodkorven, men tillredningssättet skiljer sig då blodpuddingen ugnsbakas i vattenbad, vilket inte blodkorven gör. Blodpudding består bland annat av blod från gris eller ko och kryddas oftast med ingefära, kryddpeppar, kryddnejlika, mejram och vitpeppar.

Ingredienser/innehåll

Blodpudding tillagas av svin- eller nötblod, öl eller svagdricka, mjölk, rågmjöl, späck, sirap, och inte sällan äppeltärningar. Vanliga kryddor är ingefära, kryddpeppar, kryddnejlika, mejram och vitpeppar. Blodpuddingen är nära besläktad med blodkorv som är den äldsta kända korvvarianten.

Blodmat innehåller av naturliga skäl mycket järn.

Processen

Blodpudding tillreds genom att ugnsbakas i vattenbad. När blodpuddingen ska ätas brukar den skäras i skivor som steks i smör eller olja, eller kokas i mjölk. Beroende på olika lokala traditioner som kan skilja sig åt så kan tillbehör som lingonsylt, knaperstekt bacon, potatisplättar, pölsa, vitkål eller kokt potatis serveras till.

Geografisk utbredning

Svensk blodpudding är en variant av den tyska blodkorven. Den brittiska motsvarigheten kallas black pudding och förknippas bland annat med kol- och järndistriktet Black Country i Storbritannien.

Historia

Förr i tiden ansågs livskraften finnas i blodet. Vid grisslakten fick därför inte ordet blod nämnas, istället sade man svetten eller röen. Blodet som samlades upp skulle vispas för att förhindra koagulering och det skulle göras av en kvinna och hon fick inte vara gravid eftersom man ansåg att det kunde skada fostret.

Första skriftliga omnämnandet av blodpudding finns i Cajsa Wargs kokbok 1755.