Sorthonung

Innehåll

Honung består av cirka 75 % sockerarter som mestadels är druvsocker och fruktsocker. Cirka 20 % av innehållet är vatten och resterande 5 % består av bland annat mineralämnen, vitaminer, enzymer, inhibiner och aminosyror.

För att en honung ska klassas som sorthonung måste minst 50 % av nektarn komma från en specifik blomsort.

Process

För att få fram sorthonung krävs det mycket av den blomsort man vill att honungen ska smaka av. Bina måste också vara lockade att flyga dit och vädret måste vara gynnsamt. Bina ska sedan tillverka honungen i honungskakorna och biodlaren ska sedan skatta, det vill säga skörda honungen.

För att kontrollera vilka blommor som bina hämtat honung från och för att se att minst hälften av nektarn kommer från samma blomsort gör man en pollenanalys på honungen.

Olika varianter av sorthonung

Beroende på vilken blomsort som bina har använt för att skapa honung smakar och ser honungen lite olika ut. Ljunghonungen är exempelvis brun i färgen och har en geléaktig konsistens medan lindhonungen är gul och har en mjuk och smörig konsistens. Andra vanliga typer av sorthonung i Sverige är maskroshonung, rapshonung, klöverhonung och hallonhonung.

Det finns även så kallade allmänna beteckningar för honung som används för att visa på vilken del av året som honungen skördats eller vilken typ av växtlighet som honungen kommer från. För beteckningar som ”Försommarhonung med raps” krävs att 30 % av nektarn kommer från samma blomsort.

Historia

Honung är något som har använts väldigt länge och som varit väldigt värdesatt. Den har alltid varit betraktad som nyttig och har använts inom folkmedicinen. I det gamla Egypten var honungen den mest populära medicinen. Under antiken använde man också ofta honung i bakverk som sötningsmedel. En grundregel var att smaksensationen bestod av honung och peppar. Utöver detta använde man också ofta nötter.

Under många hundra år var biodling något som förekom mycket i Sverige, särskilt i de södra delarna. Under medeltiden stod det i landskapslagarna vad man skulle göra om man hittade en bisvärm i sin egna eller någon annans skog.

Biskötsel var en lönsam näring men forskarna tror att det ändrades när sockret kom från kolonier i stor mängd under 1700-talet och när den inhemska sockerproduktionen påbörjades under den senare delen av 1800-talet. För att uppmuntra till biodling inrättade bland annat Vetenskapsakademin priser för inhemsk biodling. Under sockerransoneringen under första världskriget blev biodling återigen intressant och en rejäl inkomstkälla. I dagsläget har biodling blivit mer populärt efter att ha varit på nedgång ett tag. Idag uppmärksammas främst binas funktion som pollinerare och inte deras funktion som skapare av honung.