1500-talet
Blodpäron är vanligen små, korta och något ojämna i formen. Skalet är slätt, till färgen brunrött med en mörkröd ton på solsidan.
Fruktköttet hos Blodpäron är rött med blodröd saft, något smältande och med egendomliga karaktäristisk smak. Blodpäron har främst använts till bordsfrukt, men har som sådan inte ansetts vara förstklassig.
Blodpäron anses ha odlats i Tyskland och Frankrike redan under 1500- och 1600-talen. I Sverige förekom enstaka träd i slutet av 1800-talet, då sorten även salufördes av Uppsala trädskolor. Den har aldrig varit vanlig i svenska trädgårdar utan setts som ett kuriosum.
Odlingsområde I-III.
Blodpäron mognar i september. Päronsorten har kort hållbarhet.
Enligt smaktestet som genomförts Länk till annan webbplats. är päronet en frukt med hög smakintensitet och tydlig beska och syrlighet. Konsistensen är torr och kornig/grynig. Viss doft av jäst.