Producenter av livsmedel och jordbruksprodukter som har ett tydligt geografiskt ursprung kan få produktnamnet skyddat av EU, antingen som ursprungsbeteckning, SUB, eller som geografisk beteckning, SGB.
Syftet är att stödja jordbruks- och bearbetningsverksamhet för livsmedel och jordbruksprodukter av hög kvalitet och på så sätt bidra till att målen för landsbygdens utveckling uppnås. Ett bärande inslag i arbetet har varit att skapa möjligheter för producenter att skydda mot plagiat och mot otillbörligt användande av geografiska produktnamn.
Idag har mer än 1 500 produktnamn skyddats med hjälp av lagstiftningen. Bland dessa finns välkända italienska och franska produkter såsom parmaskinka (Prosciutto di Parma), parmesanost (Parmigiano Reggiano) och Roquefortost. Även flera svenska produkter har under de senaste åren fått en skyddad EU-beteckning, såsom Kalix Löjrom och Upplandskubb.
Arbetet med att säkra tillgången på ett stort och diversifierat utbud av livsmedel och jordbruksprodukter med speciella kvalitativa egenskaper har pågått inom EU/EG sedan år 1992. Den senaste EU-lagstiftningen på området, förordning 1151/2012, är från år 2012.
Med SUB, skyddad ursprungsbeteckning, avses ett namn som identifierar en produkt och som:
Med SGB, skyddad geografisk beteckning avses ett namn som identifierar en produkt som härstammar från en viss ort eller region,
Flera undersökningar visar att produkter med skyddade ursprungs- och geografiska beteckningar kan ta ut ett högre pris än motsvarande icke-skyddade produkter. I genomsnitt är prispremien för förädlade livsmedelsprodukter ca 55 %. För obearbetade jordbruksprodukter är prispremien knappt 20 %.
Prispremien beror inte enbart på förädlingsgraden. Producentsamverkan och styrkan i denna samverkan har en avgörande betydelse för produktens framgång på marknaden.
För konsumenten innebär skyddad ursprungs- och geografisk beteckning en kvalitetsförsäkran. Produkten har ett garanterat geografiskt ursprung och är tillverkad enligt kontrollerade traditionella metoder.
Se Livsmedelsverkets information om skyddade beteckningar på Livsmedelsverkets webbplats. Länk till annan webbplats.
En ansökan om skyddad geografisk- eller ursprungsbeteckning kan beskrivas som en tvåstegsprocess. Steg ett är ett nationellt förfarande där Livsmedelsverket Länk till annan webbplats. står som mottagare av ansökan. Livsmedelsverkets uppgift är att bedöma om produkten och ansökan uppfyller förordningens kriterier för skyddad geografisk- eller ursprungsbeteckning. Dessutom ska ansökan granskas i en nationell invändningsprocess under vilken olika myndigheter och intressenter erbjuds möjlighet att yttra sig över ansökan.
För att det ska vara möjligt att granska ansökan och bedöma om den uppfyller kriterierna, måste den innehålla samtliga uppgifter som efterfrågas av EU. Under den nationella godkännandeprocessen lämnar Livsmedelsverket synpunkter på ansökan. Det betyder att ansökan kommer att ”bollas” mellan myndigheten och den sökande gruppen till dess att den godkänts (eller slutligen avslås).
När ansökan godkänts av Livsmedelsverket skickas den vidare till EU för registrering, offentliggörande och bedömning. Den ansökan som skickas till EU ska i princip bestå av en sammanfattning av den ansökan som lämnades till Livsmedelsverket. Sammanfattningen ska följa en bestämd mall och kraven på vad som ska ingå i sammanfattningen är mycket detaljerade. Sammanfattningen, som sammanställs av Livsmedelsverket efter det att ansökan godkänts i den nationella processen, bör inte omfatta mer än 3-5 sidor och ska innehålla allt som den sökande vill åberopa för att styrka ansökan.
Läs mer om hur ansökningsprocessen för SUB och SGB går till på Livsmedelsverkets hemsida. Länk till annan webbplats.
I de fall något av ovanstående krav inte går att uppfylla, om det exempelvis bara finns en producent eller om produkten är relativt ny, finns det inom EU möjligheten att skydda namn och produkt genom att ansöka om så kallat gemenskapsvarumärke. Aktuell lagstiftning finns i förordning 207/2009.