Resultat päron

Päronhaöva

Päronhalva. Foto: www.fotoakuten.se

Resultaten baseras på sensorisk bedömning av sex päronsorter. Två av sorterna är moderna och kommer ursprungligen från England, det är Conference och Williamspäron. Övriga sorter är traditionella, den äldsta Blodpäron härstammar från 1500-talet medan Lybeckerbergamott, Norabergamott och Clara Frijs är något yngre, 1700- till 1800-talet.

Smakkarta

Metoden som användes var Repertory Grid Method. På bilden kan man se hur de olika sorterna skiljer sig från varandra och vilka sensoriska egenskaper som karakteriserar respektive sort. Bilden är övergripande och kan läsas som en karta, det vill säga prover och egenskaper som ligger nära varandra påminner om varandra.

Smakkarta päron

Klicka här för att se bilden i större format. Länk till annan webbplats.

Olika dimensioner

I bildens första dimension, längs den vågräta axeln kan man se att de prover som ligger till vänster i diagrammet har låg smakintensitet men är söta, saftiga, hårda och krispiga. Sorten Clara Frijs är ett saftigt och sött äpple medan Conference framförallt är hårt och krispigt. De prover som ligger till höger i bilden som Blodpäron karakteriseras av hög smakintensitet, syrlighet, beska, grynighet, torrhet och doft av jäst och citrus. Lyckebergamott finns inom samma område men har inte lika hög smakintensitet som Blodpäron. Norabergamott finns också till höger i bilden, lite längre ner, det är ett både mjöligt och torrt päron med hög smakintensitet.

I bildens andra dimension, längs den lodräta linjen kan man se de prover som varierar från att vara hårda och krispiga, högst upp i bilden, något till vänster till de mer mjöliga päronen med hög doftintensitet nertill i bilden, något till höger. Williams är i denna bedömning exempel på ett mjöligt och sött päron med mycket doft av bland annat honung.

Här kan du ta del av den sensoriska beskrivningen för respektive päronsort. Länk till annan webbplats.

Beskrivande ord

Päron Länk till annan webbplats.

Kommentarer

De analyserade päronsorterna är äldre sorter där vi saknar kunskap om föräldrasorter. Jag har som hastigast jämfört era resultat med smakbeskrivningar av de aktuella sorterna i en av våra pomologier.

Lybeckerbergamott anses i litteraturen vara en medelmåttig bordsfrukt - alltså inte supergod. Blodpäronet beskrivs som sött med något egendomlig smak - det kan kanske kopplas till smakintensitet. Williamspäronet beskrivs som saftigt sött med någon syra och god kryddig smak vilket verkar stämma överens med era resultat. Samma överensstämmelse föreligger vad gäller Clara Frijs - i litteraturen beskrivet som saftigt och tämligen sött.

Norabergamott är ett lokalt namn - det är en bergamott men vi känner inte bergamottens namn - om man ska förvänta sig några gemensamma karaktärer med övriga analyserade sorter så ligger det närmast till hands att jämföra med Lybeckerbergamott.

Conference antar jag är inköpt i affär - kanske lite omogen vid analysen? I pomologin beskrivs fruktköttet hos Conference som smältande, sött med kraftig, karaktäristisk och mycket fin arom. Smaken uppges påminna om melon.

Sammanfattningsvis tror jag att ni hamnat ganska nära pomologiernas beskrivningar. När man resonerar kring detta bör man dock utgå från beskrivningar i mer än en pomologi och även beakta var och hur frukterna odlats samt hur de skördats (Williams var fallfrukt; ingen frukt fanns kvar på trädet).

- Inger Hjalmarsson, pomolog och projektledare för POM, programmet för odlad mångfald.

Skribent

Åsa Öström, professor i måltidskunskap med inriktning sensorik.
Restaurang- och hotellhögskolan vid Örebro universitet

Magnus Westling, universitetsadjunkt, Restaurang- och hotellhögskolan vid Örebro universitet.