Svecia

Sveciaost på ostbricka. Foto: Caroline Eriksson

I produktion sedan

År 1896

Svecia är en klassisk svensk grynpipig ost. Den har fått sitt namn av det latinska ordet Suecia, som betyder Sverige. 1997 var den först i Sverige med att få skyddad geografisk beteckning av EU.

Innehåll

Svecia är en hårdost som görs på pastöriserad komjölk. Den är grynpipig, vilket betyder att ostens hålrum är många och små. Smaken är gräddig och filmjölkssyrlig. Ett kännetecken för Svecia är att den får bättre smak vid lång lagring. Smaken påverkas också av vilken sorts kor som mjölken kommer ifrån och vad korna har ätit.

Processen

Osten framställs i fetthalter mellan 17 och 33 procent. Den ska ha en diameter på 35 centimeter och en vikt mellan 12 och 15 kilo. En annan viktig egenskap är att osten saltas i ostmassan, snarare än att läggas i saltlake eller saltas utanpå. Ofta vaxas ostens yta.

En Sveciaost behöver inte lagras i mer än två månader. Men smaken växer fram långsamt och föreningen Sveriges Gårdsmejerister rekommenderar minst sex månaders lagring, gärna ännu längre.

Skyddad EU-beteckning

1997 fick Svecia, som första svenska matvara, skyddad geografisk beteckning (SGB) av EU. Det innebär bland annat att den bara får tillverkas i Sverige av svensk mjölkråvara och enligt ett traditionellt recept. SGB-skyddet söktes av Mejerierna Service AB i Stockholm.

Geografisk utbredning

Lagrad, grynpipig hårdost är unikt för Sverige.

Enligt SGB-skyddet ska ett mejeri som tillverkar Svecia ligga i de låglänta delarna av Sverige. Det innefattar nästan hela landet, bortsett från nordligaste och västra Norrbotten och de västra delarna av Västerbotten, Jämtland och Dalarna.

Den ost som idag kallas Svecia har sitt ursprung i Nyköping. Därifrån spred den sig över hela landet.

Historia

Svensk osttradition går tillbaka till 1200-talet. Suecia, det latinska namnet för Sverige, var från början ett samlingsbegrepp för svenska ostar som tillverkades enligt likartade recept. Grynpipigheten finns belagd i receptform från år 1743, men uppstod säkert tidigare i samband med att löpeost kom till Sverige.

Osten som idag kallas Svecia uppfanns 1896 av Theodor Ericson vid Nyköpings Mejeri. Han ville ta fram en ost som var mjuk och smakade bra efter ganska kort lagringstid. Osten blev snabbt populär men saknade länge ett namn. I början av 1920-talet kallades den Sörmlandsost, men det blev inte officiellt accepterat. Först 1930 fick den namnet Svecia. I slutet av 1940-talet fanns det en mängd olika ostar som kallades Svecia. Tillsammans utgjorde de 60 procent av den svenska hårdostmarknaden. Sedan tappade Svecian mark. Men 1978 var den fortfarande Sveriges tredje mest populära ost.

När Sverige gick med i EU ville organisationen Svensk Mjölk skydda de svenska ostarna från konkurrens. Man kom fram till att det skulle vara en bra idé att ansöka om ursprungsskydd i EU och började med Svecian.

Nutida användningsområden

Svecian passar bra som smörgåspålägg. Den kan också användas i pajer, pastasåser eller på ostbrickan.